374 kvm odling. Hoppsan!

Jag har länge varit så avundsjuk på alla som haft stora fina köksträdgårdar att odla i. Även förra sommaren  då ramlade jag ju över en kolonilott, eller rättare sagt efter en jäkla massa letande så ramlade vi över en kille på skolans lilla bibliotek som året innan sagt upp sin lott och visste vem vi skulle prata med. Först tyckte jag att lotten var stor och fin och var överlycklig! Men eftersom jag absolut inte kan se saker framför mig så har jag inte alls haft koll på HUR stor lotten egentligen är utan tyckt att jag kommer aldrig få plats med allt jag vill odla där. Men så ville jag försöka skissa upp hur jag vill ha det på lotten så jag och Per gick dit och mätte lite. 22x17 meter. Inte vidare stort med andra ord. Hade fortfarande problem med att se potentialen som min lilla lott faktiskt har. När vi är klara så går vi hem och jag räknar snabbt ut hur många kvadratmeter lotten är på. 374 kvadratmeter!!!! Det är liksom hur mycket som helst!! Jag är inte alls avundsjuk längre på alla som har stora fina köksträdgårdar nu när jag vet att jag har en som kan bli lika stor! 
Sen satte jag mig och började skissa på hur jag vill ha det. Först när jag fått in en massa pallkragar och tunnelväxthuset började jag fatta hur stort det egentligen är. Jag fick en chock. Jag fick helt enkelt lämna blocket i köket och gå ut i storarummet och bara göra inget. Där satt jag en stund innan tankarna började gå tillbaka till skissen igen.
 
 
 Här är den nästan klara skissen. Det står Hallon på alla tre rosa sträcken även om det ser ut som det står Hallm på den understa. Och dom där tre kluttarna vid pergolan är vinbärsbuskar. Nu ska jag bara klura ut var mina rabarber ska stå och var jag får in björnbär. Men det kommer väl sen.
 
Nu ska jag försöka göra detta under några år men känner jag mig själv så vill jag ha det klart förra sommaren. Helst. Men jag vet hur jag vill ha det iallafall och det är alltid en början. Jag ska försöka följa Sara Bäckmos tips att ta en liten bit åt gången. Det är lättare att lyckas då. Frågan är bara, vilken bit ska jag börja med först??? 

Bokshi, ibland så löjligt enkelt!

För några år sen ramlade jag över det här med bokashi. Så spännande det lät!! Jag läste så mycket jag kunde om det och nåt år senare skaffade jag mig ett startkitt, dyrt som attan. Överlycklig började jag samla matrester och gjorde allt efter konstens alla regler men misslyckas totalt för det stank hur jag än gjorde. Lakvattnet luktade så fruktansvärt illa så det gick inte att vara i köket alls när man tömt ut det. Provade fler gånger att fylla spannar och det var först på den sista spannen som jag faktiskt lyckades, men då hade jag redan lagt ner projektet och bestämt mig för att sälja allt.
Så blev jag sugen på att prova igen men ville inte alls lägga dom där dyra pengarna på ett nytt startpaket. Vill ha ett billigt och smart system för att kunna förbättra jorden i alla mina kragar jag kommer ha på Lillsis Garden. Men så kom jag på att jag har en massa hinkar här hemma. Jag köpte några till plus en massa lock! Sagt och gjort. Köpte en påse bokashiströ (jag köpte den innan jag köpte spannarna. Lite jag i ett nötskal). Nu är snart första spannen full. Har varit livrädd varje gång jag öppnat den att det ska lukta som förra gången. Den luktar syrligt precis som den ska! Och detta i en spann för ca 40 kr! Jag använder inte dubbla spannar (så att den ena har hål i botten) för jag blev för snål helt enkelt. Så har jag nu en jäkla tur så kommer jag ha en massa bokashi att fylla mina pallkragar med senare i vår när jag fått hem alla pallkragar jag behöver och fyllt dem med jord. Då kan jag köpa vilken skitjord som helst för en billig peng och förbättra den själv. Det är tanken iallafall. Får se om det blir så bra som jag tänkt mig.
 

Den där frökollen och nya äventyr!

Kan man ju fråga sig. Jag skrev upp alla fröer jag hade hemma. Glömde dock skriva upp de jag beställde hem så nu har jag beställt flera sorters fröpåsar och sitter nu med upp till 3-4 påsar av samma sort. Några är ingen fara men det är ändå lite irriterande att lägga pengar på nåt jag redan har. Dom pengarna kunde jag lagt på något annat jag är nyfiken på. Nu kommer jag ändå köpa de sorterna men ändå.
 
Men! Jag har lagt några fröer i inköpslistan som jag kommer bli ett långtidsprojekt. Sparrisfrön. Vi äter gärna sparris (något som är rätt nytt för mig) och jag har redan haft sparris som en önskegröda jag vill ha på lotten. Så ramla jag över ett inlägg från Skillnadens Trädgård där Sara pratar om att så sparris från frö. Det är ett projekt som kommer ta tid. Men priset för en påse är ca 30 kr. Priset för en redan färdig planta ligger på det dubbla. Minst. Och ska man då ha en 30 plantor så blir det lite dyrt. Och jag känner att skulle jag misslyckas med färdiga plantor som man lagt mycket pengar på så blir besvikelsen mycket större än om jag skulle misslyckas med plantor från frö jag köpt för en liten peng. Visst besvikelsen kommer absolut infinna sig men då kan jag alltid börja om igen. Utan att lägga en förmögenhet på nya plantor.
 
Har även köpt rabarberfrö sen jag läst att det skulle vara rätt lätt att driva upp själv. Med tanke på att våra befintliga stackars plantor som blev flyttade ( inte av oss då) bryskt blev tillbakakastade i sin krage så provar jag att så från frö. Som tur är har vi en stackars rabarber på lotten som vi får pyssla om så länge plus att min nästkusin har stora ( vi pratar om GIGANTISKA) plantor så vill vi kan vi hämta där tills våra egna kan försörja oss på rabarber. Det blev två sorter. "Victoria" som var samma som jag hade här och som vi inte vet om dom överlever den brutala behandlingen och en mildare sort "Glaskins Perpetual". Min tanke är att ha 3-5 plantor av varje. Eftersom maken är tokig i rabarberkräm och rabarberpaj och andra i familjen gärna tar en del och fryser in så är det lika bra att ha många plantor som klarar av våra behov. 
Taggar: fröodlad rabarber, fröodlad sparris, rabarber, rabarber från frö, sparris, sparris från frö;