Hur har det gått med sparrisen?

Jag vidhåller fortfarande att sparris är den absout häftigaste grönsaken jag odlat! Jag la ju fröna i blöt i två dygn och sen sådde jag dem. Det skulle ta 20-40 dygn innan de skulle gro. Jag tror inte mina fattade det utan grodde redan efter (vänta, jag måste leta reda på mitt block....Found it!! Under en reklamhög i köket) 5-7 dagar (jag är inte riktigt säker på när för det tog nog nån dag innan jag såg att de hade börjat gro så jag räknar från den dagen jag upptäckte dem). Sen gick det fort! När jag började räkna dem så var där 16 st uppe. Dagen efter på morgonen var där 26 st. I slutet på den dagen var där 42 st uppe, morgonen efter 49 stycken oh på kvällen 53. Sen tog det slut. Men 53 små plantor av 69-70 fröer är inte illa! Sen kan det ju vara att vissa fröer behöver sina 20-40 dagar på sig att gro. 
 
Alltså kolla skogen!! Så jäkla häftigt! Detta är taget idag, 13 dagar efter sådd. Tänk att dessa taniga små grässtråna ska blir stora fina sparrisar sen. Dessa är sorten Mary Washington och ska tydligen vara den vanligaste sorten i sverige ( jag kan ha fel och då får nån rätta mig)
 
Jag ska absolut ha fler sorters sparris så jag ska kolla runt var och vad det finns för roliga sorter. Jag vill ha tidiga och sena sorter så sparrissäsongen blir längre. Blir nog att jag även köper nån enstaka färdig planta så vi kan skörda sparris tidigare än om tre år. Men sen blir det sparris för hela slanten!
 
Avlsutar dagens inlägg med en nåt så när närbild på en av de största sparrisplantorna. Så jäkla fin!!!!

Så sparris

I flera år har jag velat ha sparris i mina odlingar, inte för att jag själv åt sparris utan för att så många andra i familjen äter den och känslan över att få lämna över något jag själv odlat är magisk! Men av någon anledning fick jag för mig att sparris är så jäkla svårt att odla?! Jag vet inte varför men har min hjärna fått för sig att felkoppla så tar det ett tag innan allt faller på plats. Idag älskar jag färsk sparris och motivationen till att odla egen sparris ökade därmed lavinartat. Och det bästa med att så sparris från frö är att jag har ett år på mig att faktiskt bestämma var de ska stå, eller som i detta fallet, jag har ett år på mig sen MÅSTE kolonilotten vara så pass klar att jag kan sätta ut plantorna. Jag har redan en plan för dem.
 
Så den 8 februari kom fröerna i jord efter att ha legat i vatten i två dygn. Vad jag förstått behöver de inte ligga i vatten utan gror lika bra men jag vågade inte chansa med dessa första fröer jag sår. 
Här har de legat i vatten i 2 dygn. Påminner om stora snigelägg fast de är svarta och hårda. Men hala! Jag gillar att de är så stora för de är lätta att hålla reda på om man tappar dem. Japp jag tappade ett frö men tack vare att de är stora och de låter en del när de ramlar på golvet (om man inte har matta då alltså) så kan men nåt så när lokalisera dem när de rymmer.
 
Man kan välja här om man vill bredså sparrisen i ett tråg eller om man planterar dem i ett tråg med många celler, det får inte vara för stora krukor är man sår något där det bara är ett frö i varje kruka. Eftersom jag vill göra det lätt för mig så valde jag ett tråg med 77 celler (stod i påsen att det skulle vara ca 74 frö). Där var 69 eller 70 frö i min påse, vet inte om jag råkade lägga två frö i en cell men det märker jag när just den eller de fröer som är i den cellen känner för att dyka upp.
 
När jag fyller på så här stora tråg så öser jag på jord i högar och sveper en ut den så varje cell blir fylld. Sen bankar jag hela tråget i bordet några gånger och ser då lätt vilka celler som behöver mer jord. Man kan upprepa denna procedur tills man är nöjd. Sen tar jag ett likadant tråg och ställer ovanpå och pressar till. Inte superhårt men så att luftfickor trycks ut. 
 
 Jag gjorde ett ca 1 cm djupt hål i varje cell och där i plutta jag ner ett sparrisfrö. Finns säkert snabbare sätt att så så många frö men jag är så petig ibland när det kommer till ett frö per cell/kruka att dom måste vara i mitten. Jag skojar inte om jag säger att jag kan lägga mer tid på att fixa nåt att göra det perfekta hålet med till ett frö än själva sådden. 
 
När sådden är klar ska den stå varmt och med plast över. Eftersom jag och plastfolie sällan kommer överens så tog jag två tre liters påsar och klippte och klistrade. Jag vet inte varför jag alltid ska göra allt så komplicerat men det är jag i ett nötskal.
 
Inplastad och fin står sparrisen nu under växtbelysning i köket. Nu kommer den eviga väntan som alla odlare känner igen. 20-40 dagar innan det ska gro. Men det vet ni ju att klart jag kommer springa där femtioelva  gånger om dagen och glo!
 
Så därför blev jag sjukt förvånad när jag såg att där fanns några sparrisar som kommit upp över 1 cm igår!!!!!! 7 dagar efter sådd!!! 16 små plantor olika långt uppe hade kommit upp i går kväll när jag kollade. Ja de och blomflugor så det blev till att vattna ut nemablom och strö ut klisterremsor som jag klippt till så de kan ligga mellan plantorna. Jag är inte så orolig över dem eftersom de än så länge är rätt få. Många har redan fastnat på de klisterlappar jag lagt ut och som inte fastnat på Frasse - han vill gärna kissa i en av brickorna jag har är uppe och i den ligger en stor gul klisterlapp. Eller där låg en tills han satte sig och kissade. Vips fick han en snygg gul accessoar som vägrade släppa taget om hans päls. Två gånger. Inte lätt att vara en liten kattkille med mycket attityd.
 
Men i morse möttes jag av detta!
Jag lovar att denna sparris har växt under tiden jag plockat fram datan och skrivit detta blogginlägget!
Igår var där 16 små plantor, idag är där 23! Eller var iallafall när jag räknade dem i morse. Man ser även klisterremsor jag klippt i minder bitar och lagt ut mellan cellerna. De har redan gjort sitt jobb och tre flugor har fastnat redan. Så nu vet ni var ni har mig nångstans. Fastklistrad i köket hos sparrisen och ser den  växa. Ja jag kommer bo i köket ändå för denna veckan ha vi huset fullt av högljudda stökiga tonåringar och soffan här nere är tagen av en av dem. And I love it!!! 
 
 

Första kålsådden för 2020 är gjord

Eftersom vi har så milt vill jag i år prova att så lite olika kålsorter och sätta ut där ute i drivbänken. Skulle det bli minusgrader blir jag inte så orolig då många kålsorter är tåligare än vad man kan tro. Och skulle de dö så har jag ju ändå planer på att så mer senare. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag springa ut och lägga fiberduk om det skulle bli minusgrader på nätterna. Eller så glömmer jag bort dem helt och hållet. Nu hoppas jag ju inte på det men med mig vet man aldrig. 
 
 
Årets kålsorter så här långt. Grönkål och lila grönkål är redan på gång ute i en pallkrage, sådda i höstas.
 
 
De enda sorterna jag odlat innan är  brokalin längst ner till höger och brysselkålen till vänster. Romaneacon är ett önskemål från maken för han tyckte de som var i butiken var så jäkla coola. Jag har haft span på dem sen innan men det blir ju alltid en extra sporre när någon mer i familjen blir nyfiken på dem och dessutom gör det till en liten utmaning genom att slå vad, kanske en aning omedvetet men ändå! Hihi! 
Blomkål har jag velat odla i flera år men av någon anledning har jag fått för mig att dom är jättesvåra att odla. Fråga mig inte varför. Men nu så! 
Kålrot har jag odlat innan men varit alldeles för kass på att gödsla och vattna tillräckligt så de blev väl som en golfboll eller tennisboll och jätteträiga. När jag misslyckas med odlingen är det 99% mitt eget fel. Vattnat för lite ( jag har tyckt att jag dränkt plantorna men i själva verket har vattnet bara runnit ut längs kanterna och ner i marken) och gödslat på tok för lite. Men i år SKA det bli ändring!
 
I höstas köpte jag tre sådana här pluggbrätten med en uttryckare till. I denna är det 77 celler. Finns med fler om man vill ha större men jag gillar denna storleken då de får plats i Ikeas skoställ ( den syns i under brättet)
 
Jag kollar först så jag har så pass många fröer eller sorter som ska sås och som gror rätt så samtidigt, det är inte så kul att ha några rader med fina plantor som behövs planteras om och så är där några rader där fröna knappt hunnit gro än och som blir störda om jag använder uttryckaren. Visserligen kan man ju alltid peta ut de klara plantorna med ett finger eller nåt så de minsta plantorna inte störs men då är det ju ingen vits med uttryckaren kan jag då tycka. Men det är en smaksak! 
När jag fyllt på med jord bankar jag hela brättet i bordet ett par gånger så packas jorden utan att det blir för kompakt och så ser man var det behövs fyllas på med mer jord. När det är klart tar jag ett annat brätte och ställer över och trycker till. Man kan trycka lite småhårt (inte hänga sig på brättet och trycka för allt vad man är värd) det blir perfekt att sen lägga ett eller två frö i varje cell beroende på hur stora fröna är.
 
Här har jag lagt på ett brätte och sen trycker jag till överallt så att jorden i det undre brättet trycks till lite och får en jämnare yta att så på.
 
 Ser ni de små kålfröna? Rätt så i mitten på cellen längst ner till höger ligger ett litet frö. En liten vit prick.
 
När det är klart så är det bara att hälla på lite jord över. Till så här små fröer så behövs bara ett tunt lager jord. Man behöver inte vara petnoga så det gör absolut inget om nåt frö får mer jord över sig än ett annat. Fröer är många gånger mer tåliga än vad man tror och vad som står på påsen. Finns ju absout undantag där man måste göra allt efter konstens alla regler för att lyckas, men det får bli ett annat inlägg.
 
När detta är klart så ställer ställer jag brättet på brickan och vattnar underifrån. Jag kan inte tjata nog om att vattna underifrån så länge man har plantorna i krukor innan de planteras ut. Rötterna söker sig ner till vattnet  och får större och finare rotsystem. 
På golvet sysn en annan bricka med krukor fyllda med jord. De ska bli hem till Pers blommor som ska planteras om. Det är supersmidig att fylla krukor eller brätten med jord när man har tid och sen så eller plantera om senare.