Så sparris

I flera år har jag velat ha sparris i mina odlingar, inte för att jag själv åt sparris utan för att så många andra i familjen äter den och känslan över att få lämna över något jag själv odlat är magisk! Men av någon anledning fick jag för mig att sparris är så jäkla svårt att odla?! Jag vet inte varför men har min hjärna fått för sig att felkoppla så tar det ett tag innan allt faller på plats. Idag älskar jag färsk sparris och motivationen till att odla egen sparris ökade därmed lavinartat. Och det bästa med att så sparris från frö är att jag har ett år på mig att faktiskt bestämma var de ska stå, eller som i detta fallet, jag har ett år på mig sen MÅSTE kolonilotten vara så pass klar att jag kan sätta ut plantorna. Jag har redan en plan för dem.
 
Så den 8 februari kom fröerna i jord efter att ha legat i vatten i två dygn. Vad jag förstått behöver de inte ligga i vatten utan gror lika bra men jag vågade inte chansa med dessa första fröer jag sår. 
Här har de legat i vatten i 2 dygn. Påminner om stora snigelägg fast de är svarta och hårda. Men hala! Jag gillar att de är så stora för de är lätta att hålla reda på om man tappar dem. Japp jag tappade ett frö men tack vare att de är stora och de låter en del när de ramlar på golvet (om man inte har matta då alltså) så kan men nåt så när lokalisera dem när de rymmer.
 
Man kan välja här om man vill bredså sparrisen i ett tråg eller om man planterar dem i ett tråg med många celler, det får inte vara för stora krukor är man sår något där det bara är ett frö i varje kruka. Eftersom jag vill göra det lätt för mig så valde jag ett tråg med 77 celler (stod i påsen att det skulle vara ca 74 frö). Där var 69 eller 70 frö i min påse, vet inte om jag råkade lägga två frö i en cell men det märker jag när just den eller de fröer som är i den cellen känner för att dyka upp.
 
När jag fyller på så här stora tråg så öser jag på jord i högar och sveper en ut den så varje cell blir fylld. Sen bankar jag hela tråget i bordet några gånger och ser då lätt vilka celler som behöver mer jord. Man kan upprepa denna procedur tills man är nöjd. Sen tar jag ett likadant tråg och ställer ovanpå och pressar till. Inte superhårt men så att luftfickor trycks ut. 
 
 Jag gjorde ett ca 1 cm djupt hål i varje cell och där i plutta jag ner ett sparrisfrö. Finns säkert snabbare sätt att så så många frö men jag är så petig ibland när det kommer till ett frö per cell/kruka att dom måste vara i mitten. Jag skojar inte om jag säger att jag kan lägga mer tid på att fixa nåt att göra det perfekta hålet med till ett frö än själva sådden. 
 
När sådden är klar ska den stå varmt och med plast över. Eftersom jag och plastfolie sällan kommer överens så tog jag två tre liters påsar och klippte och klistrade. Jag vet inte varför jag alltid ska göra allt så komplicerat men det är jag i ett nötskal.
 
Inplastad och fin står sparrisen nu under växtbelysning i köket. Nu kommer den eviga väntan som alla odlare känner igen. 20-40 dagar innan det ska gro. Men det vet ni ju att klart jag kommer springa där femtioelva  gånger om dagen och glo!
 
Så därför blev jag sjukt förvånad när jag såg att där fanns några sparrisar som kommit upp över 1 cm igår!!!!!! 7 dagar efter sådd!!! 16 små plantor olika långt uppe hade kommit upp i går kväll när jag kollade. Ja de och blomflugor så det blev till att vattna ut nemablom och strö ut klisterremsor som jag klippt till så de kan ligga mellan plantorna. Jag är inte så orolig över dem eftersom de än så länge är rätt få. Många har redan fastnat på de klisterlappar jag lagt ut och som inte fastnat på Frasse - han vill gärna kissa i en av brickorna jag har är uppe och i den ligger en stor gul klisterlapp. Eller där låg en tills han satte sig och kissade. Vips fick han en snygg gul accessoar som vägrade släppa taget om hans päls. Två gånger. Inte lätt att vara en liten kattkille med mycket attityd.
 
Men i morse möttes jag av detta!
Jag lovar att denna sparris har växt under tiden jag plockat fram datan och skrivit detta blogginlägget!
Igår var där 16 små plantor, idag är där 23! Eller var iallafall när jag räknade dem i morse. Man ser även klisterremsor jag klippt i minder bitar och lagt ut mellan cellerna. De har redan gjort sitt jobb och tre flugor har fastnat redan. Så nu vet ni var ni har mig nångstans. Fastklistrad i köket hos sparrisen och ser den  växa. Ja jag kommer bo i köket ändå för denna veckan ha vi huset fullt av högljudda stökiga tonåringar och soffan här nere är tagen av en av dem. And I love it!!! 
 
 

Första kålsådden för 2020 är gjord

Eftersom vi har så milt vill jag i år prova att så lite olika kålsorter och sätta ut där ute i drivbänken. Skulle det bli minusgrader blir jag inte så orolig då många kålsorter är tåligare än vad man kan tro. Och skulle de dö så har jag ju ändå planer på att så mer senare. Men känner jag mig själv rätt så kommer jag springa ut och lägga fiberduk om det skulle bli minusgrader på nätterna. Eller så glömmer jag bort dem helt och hållet. Nu hoppas jag ju inte på det men med mig vet man aldrig. 
 
 
Årets kålsorter så här långt. Grönkål och lila grönkål är redan på gång ute i en pallkrage, sådda i höstas.
 
 
De enda sorterna jag odlat innan är  brokalin längst ner till höger och brysselkålen till vänster. Romaneacon är ett önskemål från maken för han tyckte de som var i butiken var så jäkla coola. Jag har haft span på dem sen innan men det blir ju alltid en extra sporre när någon mer i familjen blir nyfiken på dem och dessutom gör det till en liten utmaning genom att slå vad, kanske en aning omedvetet men ändå! Hihi! 
Blomkål har jag velat odla i flera år men av någon anledning har jag fått för mig att dom är jättesvåra att odla. Fråga mig inte varför. Men nu så! 
Kålrot har jag odlat innan men varit alldeles för kass på att gödsla och vattna tillräckligt så de blev väl som en golfboll eller tennisboll och jätteträiga. När jag misslyckas med odlingen är det 99% mitt eget fel. Vattnat för lite ( jag har tyckt att jag dränkt plantorna men i själva verket har vattnet bara runnit ut längs kanterna och ner i marken) och gödslat på tok för lite. Men i år SKA det bli ändring!
 
I höstas köpte jag tre sådana här pluggbrätten med en uttryckare till. I denna är det 77 celler. Finns med fler om man vill ha större men jag gillar denna storleken då de får plats i Ikeas skoställ ( den syns i under brättet)
 
Jag kollar först så jag har så pass många fröer eller sorter som ska sås och som gror rätt så samtidigt, det är inte så kul att ha några rader med fina plantor som behövs planteras om och så är där några rader där fröna knappt hunnit gro än och som blir störda om jag använder uttryckaren. Visserligen kan man ju alltid peta ut de klara plantorna med ett finger eller nåt så de minsta plantorna inte störs men då är det ju ingen vits med uttryckaren kan jag då tycka. Men det är en smaksak! 
När jag fyllt på med jord bankar jag hela brättet i bordet ett par gånger så packas jorden utan att det blir för kompakt och så ser man var det behövs fyllas på med mer jord. När det är klart tar jag ett annat brätte och ställer över och trycker till. Man kan trycka lite småhårt (inte hänga sig på brättet och trycka för allt vad man är värd) det blir perfekt att sen lägga ett eller två frö i varje cell beroende på hur stora fröna är.
 
Här har jag lagt på ett brätte och sen trycker jag till överallt så att jorden i det undre brättet trycks till lite och får en jämnare yta att så på.
 
 Ser ni de små kålfröna? Rätt så i mitten på cellen längst ner till höger ligger ett litet frö. En liten vit prick.
 
När det är klart så är det bara att hälla på lite jord över. Till så här små fröer så behövs bara ett tunt lager jord. Man behöver inte vara petnoga så det gör absolut inget om nåt frö får mer jord över sig än ett annat. Fröer är många gånger mer tåliga än vad man tror och vad som står på påsen. Finns ju absout undantag där man måste göra allt efter konstens alla regler för att lyckas, men det får bli ett annat inlägg.
 
När detta är klart så ställer ställer jag brättet på brickan och vattnar underifrån. Jag kan inte tjata nog om att vattna underifrån så länge man har plantorna i krukor innan de planteras ut. Rötterna söker sig ner till vattnet  och får större och finare rotsystem. 
På golvet sysn en annan bricka med krukor fyllda med jord. De ska bli hem till Pers blommor som ska planteras om. Det är supersmidig att fylla krukor eller brätten med jord när man har tid och sen så eller plantera om senare.

Ta egna skott på sötpotatis.

Det är väldigt lätt att ta egna skott av sötpotatis. De fungerar inte som vanlig potatis eftersom den egengtligen är en ört och vi äter själva knölen men även späda skott går att äta..Köp ekololgisk sötpotatis och antingen dela den på mitten och sätt dem med snittytan ner i en bytta och fyll upp ca 1 cm vatten eller sätt i tandpetare och häng den över ett glas med vatten i. Jag har valt att dela mina och stälde dem i en kakburk med lite vatten i botten. Glöm bara inte bort att byta vatten varannan eller var tredje dag för vattnet kan börja lukta. Jag gör det inte för jag glömmer bort det utan fyller bara på med vatten när det behövs eller bytar om det ser äckligt ut. 
 
 
Mina två sötpotatisar som jag delat på mitten och satt i en gamal kakburk och sen fyllt upp den med ca 1 cm vatten. De får lite extra värme av elementet undertill.
 
Sötpotatisen kan ta väldigt lång tid innan något händer. Sötpotatis visar först inget som helst tecken på att vilja skjuta rötter så jag hinner ju tänka flera gånger att det är lika bra att kasta dem för inget kommer hända. Men sen så!
 
Som små smala maskar slingrar sig de små rötterna ut från sötpotatisen.
 
Nu är det bara att vänta på att små skott ska titta fram. Nu är jag väldigt sent ute med mina så risken finns att jag inte hinner få några små knölar. Allt hänger på hur varmt det blir i sommar och hur länge värmen stannar kvar i höst. En sak jag märkt från år till år är att det tar olika lång tid för sötpotatisen att få skott. Nåt år har det gått superfort och jag har fått jättestora fina skott snabbt medans nu i år så tog det rätt lång tid för rötterna att komma och när de väl kom så har det fortfarande inte visat nåt som helt tecken på att få några skott. Jag satte dessa i vatten 6 januari och igår den 23 januari hade det börjat komma små små skott! Fast det är nog inte så lång tid ändå? Det är nåt som är skitjobbigt att vara långtidssjukskriven och inte har fasta rutiner på nåt sätt alls. Tidsbegrepp finns inte i min värld. Jag måste ha något konkret att ta på, som ett läkarbesök som nyligen varit eller en viss händelse som ska komma eller precis varit. Då kan jag förhålla mig till det och räkna ut vilken veckodag det är och hur många dagar sen det var eller är till beroende på om det har hänt eller ska hända.